Heb 7:1-3, 15-17 och Mark 3:1-6

Allsmäktige, evige Gud, du som styr och uppehåller allt i himmel och på jord, hör vår bön och skänk din fred i våra dagar.

Jesus botade på sabbaten en man med förtvinad hand: kyrkans förtvinade hand är splittringen. Vi är inne i böneveckan för kristen enhet och Jesus kommer i dag till oss i vår splittring, liksom han kom till de sjuka i synagogan, på sabbaten. Kyrkan är Guds händer, vi är Guds händer i världen, men dessa händer är förtvinade, av splittringen. Händerna kan inte utföra det handarbete, det hantverk, som Gud vill. ”Stig upp och kom fram”, säger Herren. I evangeliet ser vi att det första steget är att erkänna sin sjukdom och räcka fram det sjuka till Herren: ”Håll fram handen”. Det kan vara det svåraste i det ekumeniska arbetet; ärligheten, sanningen, att erkänna faktum, att vi lever i splittringen! Vi behöver erkänna vår sjukdom inför den ende som kan bota oss: Försonaren, han som kommit för att bota, sammanfatta och förena allt, i sig själv. Endast i honom kan vi, med friska händer, samarbeta med Gud i återställandet av enheten.