Heb 4:12-16 och Mark 2:13-17

Himmelske Fader, du har gjort din Son till vår broder och den saliga jungfrun Maria till vår moder. Låt oss, omslutna av hennes förbön, befrias från all oro och känna den frid som ingen makt kan ta ifrån oss.

Vi läser i evangeliet: ”Vid den tiden gick Jesus längs sjön igen”. Detta sker igen, i varje tid, att Gud kallar människor: ”Följ mig!” Det är inte en allmän kallelse utan alltid en konkret kallelse i en konkret historisk kulturell personlig situation. Vi måste påminna oss om att Herren även söker och kallar människor i dag i vår kultur, fast det kan vara svårt att se det. Men också personerna runt Matteus hade svårt att förstå när de såg vad som hände med honom.

När en människa tar emot Guds kallelse i tro är det ingenting som någon annan kan förstå. Som Sören Kierkegaard skriver i ”Fruktan och bävan”: ”En tragisk hjälte kan en människa bli av egen kraft, men hon kan icke bli en trons riddare. När en människa beträder den tragiske hjältens i viss bemärkelse tunga väg, då kunna många råda honom; den, som går trons smala väg kan ingen råda, ingen förstå. Tron är ett under, och dock är ingen människa utesluten därifrån. Ty det, vari allt mänskligt liv förenas, är lidelse, och tron är lidelse”.

Det är lördag och vi ber om jungfru Marias förbön om att människor i vår kultur, ska svara med tro på Guds kallelser: till omvändelse, till kyrkan, till vår församling.